Kärt lag har många namn

Det går bra nu. Det går riktigt bra nu. Och det syns inte minst på alla blickar som riktas bakåt. När gick det nu så här bra senast? Har vi koll? Åren flyttas bakåt för var dag som går. Det handlar således om att minnas.

Åke "Bajdoff" Johansson

Och vissa är bättre på det historiska än andra. Själv är jag mycket imponerad över personer som har förmågan att hålla koll på mängder av namn och resultat. De går under namnet kalenderbitare, ett epitet från en annan tid. Och just epitet intresserar mig särskilt.

Låt oss backa bandet – som det hette förr – men bara göra det en liten bit, till det förra årtusendets sista år. Då sjöng bandet Svenne Rubins följande:

Jag satt och tittade på sporten
när jag kom på nåt intressant
Det har hänt nånting med namnen
dom liksom klingar likadant

Bandet, som kanske är mest känt för viss låt om "påläggskalven" Bengt, sjunger i denna låt om smeknamn i sportvärlden. "Numera har dom inga smeknamn" är de första orden i refrängen tillika titeln på låten. Med en nostalgiblandad humor förklarar de att "det är nånting som har hänt" och att de som inte tror dem bör titta i ett matchprogram.

Och nog är det så. Den klart mest fascinerande kategorin av smeknamn i mitt tycke vill jag exemplifiera genom att utelämna dem i följande namnkunniga rad: Gösta Sandberg, Lennart Skoglund, Georg Ericson och Sven Johansson. Vad säger läsekretsen? Vad saknas? Det rätta svaret är förstås ortsnamn: Knivsta, Nacka, Åby och Tumba. Den sistnämnde, som för övrigt också kallades "Johan" och "Nenne", valde sedan att göra smeknamnet och uppväxtorten till sitt efternamn. Är det tänkbart idag? Getinge-Johansson och "London" Telo?

Svenne Rubins frågar sig om smeknamnen tog slut. Den frågan ligger nog inte särskilt långt ifrån svaret, om man betänker hur tiderna var förr, när smeknamnen fick sin renässans under första halvan av 1900-talet. Det var en tid då det skedde stora omflyttningar från landsbygd till städer. Att döpa idrottare efter de platser som de kommer ifrån ligger nära till hands. Lägg därtill att det vid denna tid var mycket mer vanligt med titeltilltal i andra sammanhang.

Smeknamn i allmänhet fungerar ju för övrigt som socialt kitt. De är skapade för att markera grupptillhörighet och stänga ute obehöriga. Det kan väl alla relatera till. Enligt forskaren Inger Lindstedt fanns det också "en ganska tydlig 'familjaritet'" och "vi-känsla" hos sportjournalisterna fram till andra världskriget. På så sätt spred sig smeknamnen snabbt till pressen och fansen. Dessutom var det vanligare med matchreferat förr. Nu när journalisterna fokuserar på enstaka individer och intervjuer blir färre personer omnämnda, varvid behovet av fantasifulla smeknamn minskar.

Adnan Kojic och "Florre"

Utöver allt detta tycker jag mig se en annan sak. När exempelvis Christoffer Nyman har varit särskilt lyckad skriver kvällspressen just det; de skriver inte "Totte". Det finns en påtaglig distans. Annars är ju "Totte" en smeknamnsform som fortfarande lever kvar, även om smeknamnen mycket sällan skrivs ut som ett "tillägg mellan för- och efternamn", som Svenne Rubins sjunger. Språkvetenskapligt kallas alla dessa namn, oavsett om de är smeknamn eller öknamn, för binamn.

Därifrån kan man sedan göra flera undergrupper. Den stora gruppen är hypokorismer, vilket är namn som har anknytning till urspungsnamnet, vilket "Totte" eller "Florre" är ett exempel på. En annan grupp av namn kallas för affektiva namn, dit guldbollenvinnarnamnen "Bajdoff", "Julle" och "Zamora" räknas. Dessa namn hör alltså inte till de officiella namnen, utan har en mer känslomässig laddning, tänkta att fungera internt i gruppen, som sagt. "Bajdoff" fick sitt smeknamn för att han var mindre till växten än sina kamrater. "Julle" kommer från Julita i Södermanland. Och när det gäller "Zamora" handlade det om förebilden Ricardo Zamora.

"Zamora" kastar sig efter bollen.

Språkforskningen har sällan intresserat sig för idrottshistorien, läser jag i Leif Nilssons presentation till det alltjämt pågående projektet Från Nora-Anna till Foppa. En svårighet med forskningen är att det kan vara svårutrett, kanske just för att det är så internt det här med tilltal. "Nacka" Skoglund visste exempelvis inte ens själv var hans namn kom ifrån.

Och svårforskat är det väl också med ortsnamn. Här sitter jag i Stockholm (eller "Tjockhult" om man vill, öknamnet som bandet Dag Vag har hjälpt till att sprida), och jag hoppas förstås att det går fortsatt bra för Snoka, oavsett om namnet kommer av talangsnokande eller den skräckinjagande ormen utan gift eller – kanske mindre troligt – de snokande yrken som fotbollsspelarna hade, såsom polis och tullare.

Det som är lite intressant med "Snoka" är annars att det bara är ett namn på laget. Det kan aldrig ha dubbla referenser som är fallet med både Norrköping och "Peking" som ju – självklart – kan syfta på likväl stad som lag. Det motsatta är lite knepigare, men nog har väl ingen yttrat "Surbullestan" med hänvisning till IFK Norrköping. Teorierna bakom det namnet är väl annars lika många som när det kommer till just "Snoka". Både "Snoka" och "Surbullestan" kan man fördjupa sig i på P4 Östergötland.

"Plötsligt dyker namnet Guldköping upp som ett epitet igen", skrev nyligen Pelle Blohm i en krönika. Även om han väl syftar på att det återigen börjar dofta ädelmetall vet ju vi internetsnokar att det också är namnet på vårt lags sida på SvenskaFans.com, fast det är ju en annan sak, ytterligare en referens. Tanken leder mig dock till det som inte fanns förr, men som finns nu, nämligen internet och samtidens sociala teknik.

Jag tänker närmast på Twitter, där varje användare tvingas ta sig ett unikt användarnamn som inte sällan blir mycket originella och fantasifulla. Detta verkar dock inte gälla IFK-spelarnas konton eller idrottare överhuvudtaget. I den mån de finns ligger deras alias så pass nära att det ofta inte är särskilt svårt att gissa vilka som står bakom, ta bara @telo_89 och @dWiklander. Dessa herrar, som ju för övrigt heter något mycket längre i den rent rumsliga världen, kan måhända jämföras med den namnsättning som @liinuswahlquist och @nicklasbarkroth är exempel på.

Något roligare blir det med Mitov Nilsson och Fransson som har valt hypokorismer, då de heter @davve33 respektive @allefransson. Mest originell är Alhaji Kamara som valt ett förstärkningsord i sitt @superkam17. Rent affektiva namn existerar dock inte, så vitt jag kan se i min snabba granskning. Svenne Rubins har alltså fortfarande rätt.

Fast har jag inte glömt någon nu? Hur är det med en viss tränares namn? Hur är det med "Party-Janne"? Det är sannerligen affektivt. Vågar man hoppas att han kan döpas om till "Guld-Janne snart"? Det går bra nu!

Heja Snoka!

Samling innan matchen mot Djurgården!

Tabellen säger att vi är bättre än alla lag i Stockholm! Och inte nog med det, om vi vinner mot Djurgården har vi möjlighet att nå den absoluta toppen av allsvenskan!

Det är också lite av en seriefinal eftersom just vi och Djurgården har visat bäst form fram hittills. En seger mot Djurgården skulle ju dessutom smaka exceptionellt bra för en exilsnok. Inte sant?

Och vi ordnar förstås en samling. Denna samling sker på vår samlingplats, O'Learys i Gamla stan. Från ungefär 17.00 och framåt samlar vi styrkorna. Sedan rör vi oss mot Tele2 arena med vår flagga. Kom och ladda upp!

Heja Snoka!

Någonting har hänt

Det finns många klyschor att slänga sig med när det kommer till sport. Att ha turen på sin sida, bollen är rund, allt kan hända eller det här snacket om ett psykologiskt viktigt mål. I onsdags var det just en av de sistnämnda klyschorna som gjorde att IFK Norrköping kunde ta med sig 3 poäng mot Hammarby hemma på Nya Parken.

Och vilken säsongsinledning det har varit! Frågan är när andra ska få upp ögonen för att Peking kommer vara med där uppe i år. Men egentligen, vem hade kunnat tro det efter Elfsborg och Helsingborg? Inte många.

Men i år är det som att någonting har hänt med laget. Mycket är nog också grundat i att Janne Andersson lyckats med en sak: att få in en tro på att laget har stor potential och ska våga hålla sig till den tron. Efter förlust mot Elfsborg med 0–4 på Nya Parken och borta mot Helsingborg med 3–1 var vi nog många som satt och svor för oss själva. Skulle detta bli ännu en säsong där vi får inrikta oss på att klara kontraktet, men där såg Janne något ljus? Han såg en sida hos laget som byggde en tro, en tro på att Peking ska våga ha ett eget spel i år och kunna styra matcher.

Och som de gjorde det mot Gefle! Har vi någonsin sett så bra fotboll på Nya Parken? Ja, kanske någon gång men det var flera år sedan sist. Och som laget åkte upp till Friends Arena för att spela till sig 1 poäng mot AIK eller som när de kör över Halmstad och av bara farten tar 3 poäng borta mot Häcken. Ja, det finns så mycket att glädja sig åt just nu och allt beror egentligen på en sak.

Tron finns där! Janne Andersson har fått mycket skit många gånger men han måste ändå vara en stark och klok ledare som lyckas få in en stark moral i gruppen och tron på att laget kan om de bara vill.

Visst, mot Hammarby var det inget vackert spel utan mer kamp. Men att vinna sådana matcher är man inte van vid att se Peking göra, utan ofta har det handlat om att de haft mängder med chanser för att sedan förlora med uddamålet. I år är det mest annorlunda. Som om det inte såg tillräckligt ljust ut nu så väntar något ännu ljusare bakom hörnet. Tänk er när Nicklas Bärkroth är tillbaka i truppen igen – oj, oj säger jag bara!

Och vänner hos Exilsnokarna! Den tro som Janne jobbat in i laget är exakt samma tro som vi har på laget när vi gång på gång samlas i Gamla Stan. Det gäller att se möjligheterna och hitta vägen fram till att lyckas och där handlar det otroligt mycket om att ha en tro på sig själv. För vi är Norrköping och vi ska mot nya poäng.

Av: Marcus Åberg

Pryd vårjackan med en pin!

Vårvärmen och den allsvenska säsongen är här på allvar. Varför inte damma av vårjackan och pryda den med en tjusig pin?

Denna pin är en exklusiv medlemsförmån i år. Det enda sättet att få den är alltså att lösa medlemskap i vår förening. Medlem blir du antingen genom att betala medlemsavgiften via bankgiro eller i anslutning till någon av våra träffar i Gamla stan. Mer information finns här!

Med våra pins sprider vi budskapet på gator och torg i huvudstaden. Det är vi som är Norrköping – i Stockholm!

Heja Snoka!

Rapport från Kanalplan

IFK:s U21-match mot Hammarby blev flyttad till Kanalplan. När matchen skulle börja kl 17.00 var det 15 Bajensupportrar och jag där. När matchen slutade fanns det ca 100 hammarbyare och jag där.

Min IFK-halsduk uppmärksammades så att en IFK ledare kom och handhälsade samt bad att jag skulle ta det lugnt och ej överrösta Bajenklacken. Flera ledare och spelare bl.a. kapten Falken nickhälsade glatt.

Hur var det då, och vilka insatser gjorde de som står närmast en A-lagsplats? 

Sahlman var ute på vift vid straffområdesgränsen två gånger i sedvanlig stil, gjorde dock ingen tavla men lite nervöst blev det. Mittbacksparet Falken och David BooW, var stabila, Falken visade god energi försökte dra upp några snabba anfall. Nikola såg loj ut, blixtrade till någon enstaka gång slog hyfsade inlägg som ingen nådde eller fixade hörna. Mirza fick inte till det.

När andra halvlek började kom regnet. Jag hade tur, fick plats på läktaren med tak som rymmer sju personer. Samtidigt utökades IFK-klacken, Lawan kom in med tröja nr 12! Adin Bukva gjorde 1-0 till IFK vid en tilltrasslad situation, då jublade och hoppade hela IFK-klacken, vilket roade Bajenfansen.

Lawan, vårt mobboffer, var utan tvekan planens dominant med gott stöd av Sylviaspelaren Gaby Chabo. Då Gaby blev skadad en bit in i andra halvlek tappade IFK sitt övertag man skaffat. Joel tävlade med ungdomarna Wahedi och Bukva om att springa offside så ofta som möjligt, Joel vann.

Så småningom byttes två ungdomar ut mot andra ungdomar. IFK tappade greppet. Hammarby vann med 2-1.

Slutsats: Om någon ska in i laget så är det Lawan och kanske Falken.

Av: Kaj Granander

Bortapremiär!

Heja på Snoka i Gamla stan!

Under hela året kommer det att finnas möjlighet att följa IFK Norrköpings matcher i vår samlingslokal, O’Learys i Gamla stan, precis som tidigare år.

Nu närmast är det ju bortapremiären mot HBK. Vi ses väl?

Kom ihåg att du äter och dricker billigare om du är medlem i Exilsnokarna. När du uppvisar medlemskortet för 2015 får du hela 15 % rabatt. Många kronor finns att spara!

Dessutom ingår i år en exklusiv pin i medlemskapet! Denna pin i metall föreställer vår slingrande exilsnok med den blå stjärnan.

Heja Snoka!

PS. Dela gärna vårt evenemang på Facebook! Vi ses!

Fotbollsdeterminismen

Säsongen är väldigt nära! Det har varit en upptakt och en försäsong som har varit full av beräkningar, begrundanden och betygsättningar. Experterna har lagt sina pannor i djupa veck för att sedan delge oss en massa tabeller och statistik. Och det är inte bara experterna; många är vi som odlar drömmen om att förutse fotbollsframtiden. Men kan vi veta hur det blir genom att se tillbaka? Jag vill tro det. Jag är fotbollsdeterminist.

Allt följer samma mönster. På teveapparaten rullar lätt allvarsamma reklamfilmer som antyder att ju mer vi vet om förutsättningarna inför en match desto säkrare blir våra tips. Och vi kan inte bara spela på resultat eller på antalet mål, utan egentligen på vad som helst. Spelbolagen uppmanar oss att bli hängivna experter som ser allt vetenskapligt, ett synsätt som knappast går att förena med fotbollsexistentialismen. Nu snackar vi fotbollsförnuft!

Se tillbaka! Kunde du hållit på Ullareds IK eller Piteå IF istället? Antagligen inte, eftersom du troligen inte har någon orsak till att göra det … Och inte heller sker supporterskap slumpmässigt. Det ter sig motsägelsefullt på många sätt.

"Hoppsan, nu hejade jag på Hofors!". Har någon någonsin sagt det med en innerligt överraskad röst? Nej, så låter det aldrig. Vi har goda skäl till vårt flaggviftande. Vi har insett vilket lag som vi tycker om i själ och hjärta. Vi håller på det rätta laget eftersom vi tycker som vi gör.

Med fotbollsdeterministiska ord handlar allt om kausalitet, alltså orsak-och-verkan-tänk. Och ingen orsak är obetydlig i den allsvenska världen. En snedspark på Örjans vall kan kanske ge någon form av verkan på Nya Parken inom en snar framtid. Vi måste fundera! Och helst vill vi veta. Med en from hängivelse köper vi våra fotbollsbiblar och frotterar oss i fakta. Hur viktigt är tränarbytet i Falkenberg? Vilken betydelse har Gefles budgeterade publiksnitt? Vilka lag spelar bäst på konstgräsplanerna? Frågorna är många och vi gillar alla att vara smarta. Och smarta är vi!

Men ingen är någonsin så smart att hen alltid har rätt i sina gissningar. Och det är just gissningar det är – vi kan omöjligt veta hur framtiden kommer vara! Eller? Problemet är att det snabbt blir extremt oöverskådligt, särskilt då händelser har hänt långt innan vi alla föddes.

För om fotbollsdeterminismen är sann går passningskedjan tillbaka till Den stora avsparken för typ 13,7 miljarder år sedan. Från den rackarrökaren till årets första passning är ju steget hyfsat långt. Dessutom: Vem har vi som favorit som den allra första avsparksläggaren? En stor fråga, sannerligen.

Stor var också fysikern Pierre Simon de Laplace, eftersom han ganska allmänt ses som ett geni när det kommer till den filosofiska delen av oddssättningen. Anledningen är att han tänkte sig en demon som känner till alla krafter som påverkar naturen. Utifrån detta tänker sig fysikern att denne demon skulle veta allt. Allsvenskans nuvarande tillstånd "kan betraktas som en följd av dess förflutna och som orsak till dess framtid", menar han, fast om världen som helhet.

Och kanske kan allt detta låta som flum, men att bevisa att fotbollsdeterminismen lever som teori är enkelt. Titta bara i den ena kvällstidningen där "Spåmaskinen" ger sin syn på allsvenskan. Är det den som har rätt i slutändan? Ja? Nej? Om det inte är så, är det inte då för att den har dålig koll på fakta?

Spåmaskinen och Laplace demon, kära barn har många namn. Det gäller även vårt Snoka!

Låt oss heja så starkt att vi gör skillnad! För skillnad gör vi.