Är vi ett lag som inte tillhör toppen? Ja, det var frågan som många ställde sig inför matchen mot Hammarby. Svaret var tydligt efteråt, men jag tänkte fokusera denna text på den nonchalans som experter visar oss, hur ointresserade de verkar vara på att faktiskt konstatera att vi har ett U21 som dansar fram mot seger på seger. Eller alla de unga pigga spelarna som är på god väg uppåt. Eller varför inte det fina grundspelet som Janne jobbat in i laget under de senaste säsongerna. Nej, jag tycker det är pinsamt att se hur dålig koll de har på vårt kära IFK Norrköping.
När jag satt här nere i Portugal för att se matchen ville jag självklart se snacket inför matchen, men det mesta handlade om att David var borta, hur dåliga vi skulle vara vara utan Emir på planen och huruvida Kennedy skulle vara en startspelare i Hammarby eller inte. Och så hyllades den där Israelsson i Bajen. Ja, han hyllades faktiskt. Inte många ord hur mycket hjärtat i Norrköping betyder.
Och när jag skriver hjärtat så menar jag hjärtat för klubben och stjärnan på bröstet. Stoltheten över att få vara ett i IFK Norrköping, eller hur mycket Nyman springer på topp, hur bra Sebastian Andersson kommit in i truppen eller lyftet som Telo och Wahlqvist gjort under början av denna säsong. Vi har liksom fått en bredd i truppen som gör att många lag kommer få det tufft mot oss.
Innan matchen var det inte många ord om detta utan mycket fokus låg på var vi befann oss efter förlusten mot Falkenberg. Skitmatchen i Falkenberg, skulle jag vilja säga.
Efteråt, när Peking kontrollerat matchen fullständigt från första till sista minuten, dök det där snacket upp om att vi är ett lag som även i år bjuder på det bästa spelet. Men jag är i chock över att experterna inte kan ha koll på detta innan. Jag är i chock över hur de kan vara överraskade efter matchen. Vi är ett lag som ska tillhöra toppen. Bajen är ett lag som kommer tillhöra botten, så är det bara.
Måste bara nämna några ord om tre spelare i Bajen. Alex – den där spelare som alla har hyllat men som inte skapade ett skit igår. Ja, men visst, han var giftig. Imad Khallili som tillhörde oss för inte alls länge sedan men numera är på bänken i Bajen. Måste kännas härligt ändå. Och så David Boo Wiklander. Hur kan Nanne sätta honom på bänken? Det är ett stort mysterium i min värld.
Men i grunden skiter jag i det för nu är vi där vi hör hemma – i toppen! Där är vi för att stanna!
Av: Marcus Åberg
Låt oss ta nya tag
Falkenberg borta. Det är också en fredagkväll väl värd att minnas, om det nu hade slutat med seger. Nu är det bara en match vi alla vill glömma. Janne sa det väldigt bra själv på presskonferens där han kunde konstatera att det var dåligt spel där ute denna afton. Så är det också ibland – även för lag som tillhör toppen av allsvenskan.
Ni vet alla vad andra fans kommer att kalla vårt kära IFK Norrköping för nu, eller? Jo, laget som "bara kan spela bra på konstgräs" efter att ha förlorat både mot Malmö i premiären och nu mot Falkenberg som är två lag med naturgräs. Men nej, det är inte naturgräs eller konstgräs som det handlar om denna gång utan mer om att dagens IFK Norrköping har svårt för att spela mot lag som inte spelar fotboll som de vill göra.
Att spela mot ett lag som Falkenberg är tufft. Mycket tuffare än att ställas mot ett AIK i toppform eller ett Malmö som är på uppåtgående. Eller varför inte ett Hammarby som kommer precis från en derbyseger. Nej, Falkenberg borta är inte fotboll. Det är kamp i 90 minuter precis som det var igår.
Jag minns tiden i Superettan där vi hade svårt att ta poäng mot lag som krigade, krigade och krigade. Till slut lyckades vi hitta ett vinnande koncept som tog oss tillbaka till Allsvenskan. Vi hittade även ett vinnande koncept som ledde hela vägen fram till ett SM-guld förra året. Igår hittade inte vi riktigt hela vägen fram till ett koncept, eller spel, som kunde få hemmalaget på fall utan matchen gick helt i den riktning som Falkenberg ville. Mycket avbrott. Kamp. Och så långa bollar. För det var så vi spelade igår utan att egentligen skapa någonting.
Helt rätt Janne, det var dåligt. Spelet fanns inte där och trots en man mer på planen kunde vi ändå inte vända hem till Norrköping med 3 poäng i bagaget. Visst, det var nära att vi lyckades kriga till oss 1 poäng men nej, så blev det inte. Att Andreas Hadenius gjorde sitt första mål i Allsvenskan någonsin hjälpt föga. Denna fredag var det helt enkelt för dåligt. Hatten av för Falkenberg och jag kommer inte komma med massa ursäkter till varför matchen slutade som den gjorde. Nej, jag tänker inte gnälla på domaren, dålig plan eller något annat i de yttre förutsättningarna. Vi var inte bättre än Falkenberg helt enkelt. Vi var inte tillräckligt desperata på att ta hem segern.
Vi lyckades inte komma upp i den standard som man numera blivit van att se laget komma upp i. Ingenting gick vägen helt enkelt ändå var det nära. Ja, ni läste rätt. Det var nära!
Förluster kommer ibland. Men det är efter förluster det gäller att bryta ihop, ladda om och komma tillbaka starkare. På tisdag kommer Hammarby till Östgötaporten och då är det en helt ny match som väntar. Då är det ett nytt krig som ska vinnas. Och vi, vi supportrar, står alltid upp för vårt kära IFK Norrköping även när det blåser. För vi, vi ska aldrig bli som ni. Vi ska inte hitta ursäkter till varför det slutade som det gjorde utan ta nya tag och kämpa vidare mot nya framgångar.
Av: Marcus Åberg
Ni vet alla vad andra fans kommer att kalla vårt kära IFK Norrköping för nu, eller? Jo, laget som "bara kan spela bra på konstgräs" efter att ha förlorat både mot Malmö i premiären och nu mot Falkenberg som är två lag med naturgräs. Men nej, det är inte naturgräs eller konstgräs som det handlar om denna gång utan mer om att dagens IFK Norrköping har svårt för att spela mot lag som inte spelar fotboll som de vill göra.
Att spela mot ett lag som Falkenberg är tufft. Mycket tuffare än att ställas mot ett AIK i toppform eller ett Malmö som är på uppåtgående. Eller varför inte ett Hammarby som kommer precis från en derbyseger. Nej, Falkenberg borta är inte fotboll. Det är kamp i 90 minuter precis som det var igår.
Jag minns tiden i Superettan där vi hade svårt att ta poäng mot lag som krigade, krigade och krigade. Till slut lyckades vi hitta ett vinnande koncept som tog oss tillbaka till Allsvenskan. Vi hittade även ett vinnande koncept som ledde hela vägen fram till ett SM-guld förra året. Igår hittade inte vi riktigt hela vägen fram till ett koncept, eller spel, som kunde få hemmalaget på fall utan matchen gick helt i den riktning som Falkenberg ville. Mycket avbrott. Kamp. Och så långa bollar. För det var så vi spelade igår utan att egentligen skapa någonting.
Helt rätt Janne, det var dåligt. Spelet fanns inte där och trots en man mer på planen kunde vi ändå inte vända hem till Norrköping med 3 poäng i bagaget. Visst, det var nära att vi lyckades kriga till oss 1 poäng men nej, så blev det inte. Att Andreas Hadenius gjorde sitt första mål i Allsvenskan någonsin hjälpt föga. Denna fredag var det helt enkelt för dåligt. Hatten av för Falkenberg och jag kommer inte komma med massa ursäkter till varför matchen slutade som den gjorde. Nej, jag tänker inte gnälla på domaren, dålig plan eller något annat i de yttre förutsättningarna. Vi var inte bättre än Falkenberg helt enkelt. Vi var inte tillräckligt desperata på att ta hem segern.
Vi lyckades inte komma upp i den standard som man numera blivit van att se laget komma upp i. Ingenting gick vägen helt enkelt ändå var det nära. Ja, ni läste rätt. Det var nära!
Förluster kommer ibland. Men det är efter förluster det gäller att bryta ihop, ladda om och komma tillbaka starkare. På tisdag kommer Hammarby till Östgötaporten och då är det en helt ny match som väntar. Då är det ett nytt krig som ska vinnas. Och vi, vi supportrar, står alltid upp för vårt kära IFK Norrköping även när det blåser. För vi, vi ska aldrig bli som ni. Vi ska inte hitta ursäkter till varför det slutade som det gjorde utan ta nya tag och kämpa vidare mot nya framgångar.
Av: Marcus Åberg
Tillhör vi toppen – eller?
Gamla stan |
Ni minns nog alla de där matcherna som IFK Norrköping kunde göra för bara några säsonger sedan. Matcherna där man som supporter tänkte att "ja, idag blir det en lätt seger", som kunde sluta med att det blev helt tvärtom. Att laget ställde ut skorna, inte skapade någonting på 90 minuter och kunde rentav bli spöade med två eller tre mål. Ja, det är de där säsongerna och matcherna man helst vill glömma, men som alltid kommer finnas kvar i minnet.
Förra året var det helt tvärtom. En säsong som man aldrig vill glömma. Och sist mot AIK hemma på Östgötaporten Arena var det en match där man helst inte ville att domaren skulle blåsa av. När spelade Peking det vackra spelet tidigare? Aldrig. Chans på chans. Vackra uppspel på vackra uppspel och så målen. Underbara IFK Norrköping bjöd verkligen AIK på en rejäl käftsmäll. Men det är inte värt någonting ikväll.
När vi samlar oss i Gamla Stan denna afton är allt det där som hände i söndags historia. Nu väntar Falkenberg borta på en fredagkväll. En ångestmatch skulle man kunna säga, om vi nu hade varit indragna i bottenstriden. Nu är det en ångestmatch för vid seger kan laget vara uppe i ensam serieledning och hur underbart vore inte det.
Inför kvällens match är det flera spelare som har varit ute i media och sagt att denna match är svårare att ladda till. Att ladda upp inför en fullsatt arena mot ett lag som AIK är inga problem. Men ikväll gäller det att ladda extra. Tre poäng ska hem till Peking! Peking ska upp i serieledning där laget hör hemma – eller?
Upp till bevis ikväll!
Väl mött på Oleary’s!
Av: Marcus Åberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)