Är det för att den är vacker eller ful? Är det för att det är en glad eller kanske en vemodig färg? Är det för något annat? Om dessa frågor kan vi säkerligen bli väldigt oense. Själv blev jag riktigt glad när den nya matchtröjan visades upp. Jag tyckte att den var vacker. Det var en tröja som jag ville ha. Och min blev den, tack vare min far som skickade upp den till mig. Men varför är tröjan snygg? För mig handlar inte svaret bara om färgen, utan om färgkombinationen. Blått och orange passar ihop lika bra som gult och lila eller rött och grönt. De är komplementfärger. Det är två färger som förstärker varandra. Den blå stjärnan lyfts helt enkelt av tröjans färg. Låter inte det bra? Stjärnan ska lysa högst överallt!
Samtidigt ingjuter ju färgen någon form av respekt. Det är den bärande färgen på skyltar som varnar för farligt gods, exempelvis. Det är en explosiv färg! När träden om hösten gör sitt klädombyte är det också som om naturen varnar för något. Kanske är orange de gnälliga poeternas färg. Det är åtminstone en färg med många nyanser. Frank Sinatra lär till och med ha sagt att det är den gladaste färgen. Håller någon med? Om man får tro en artikel på Wikipedia är orange den färgton som utlöser flest kontroverser. Orange är en eldfängd färg!
En kontrovers som jag har svårt att kringgå hör till språket. För många sticker det här inläggets rubrik i ögonen. ”Oranget?!” Ordet är oböjligt, kan man hävda, med viss rätt. Orange kan vara en obeveklig färg. Men om man känner starkt för färgen kan man förstås använda en synonym istället för det svårhanterliga lånordet som har skapats av franskans ord för guld. Bara en sån sak.
Kärt barn har många namn, sägs det ju. Och för att hålla fast vid den rödgula eller gulröda tråden måste man ju säga att det även gäller den brandgula färgen. Men möjligen är det alldeles förfelat att lägga Östgötagatan till den brokiga kategorin, även om gatan ibland får ett bokstavstroget uttal av infödda stockholmare. Nåväl, dit far mina tankar i alla fall, för där finns nämligen den här stans mest orangefärgade vägg.
Och denna vägg är minsann omtalad. På Svenska Dagbladets sajt kunde man för något år sedan lägga sin röst på den. Omröstningen gällde inget mindre än Stockholms minst vackra hus. Flest röster fick dock Arkitekturskolan. En ganska vacker ironi, kan man tycka. ”Det orange plåthuset” fick nöja sig med en fjärdeplats och ett mycket drastiskt omdöme från en läsare: ”Fruktansvärt och hiskeligt är vad det är. Det borde jämnas med marken snarast möjligt.”
Själv håller jag inte med. Det som snarast möjligt bör ordnas är planerna för årets bortamatch. Det blir bussar, tåg och bilar. Tusentals röststarka fans ska lyfta den blå stjärnan till oanade höjder på söndag!
Det kommer bli ett egendomligt ljus på vår läktare. Jag tror att det blir outsägligt vackert.
Heja Snoka!
