Medlemmar i föreningen Exilsnokarna kallas härmed till ett extra årsmöte, tisdagen den 3 februari, kl. 18.00.
Anledningen till det extra årsmötet är tyvärr att vår revisor Nils Bertil Kindgren har gått bort.
Dagordning:
1. Mötet öppnas.
2. Val av ordförande och sekreterare för mötet.
3. Fastställande av röstlängd för mötet.
4. Val av protokolljusterare och rösträknare.
5. Fråga om mötet har utlysts på rätt sätt.
6. Fastställande av dagordning.
7. Val av revisor.
8. Mötet avslutas.
9. Övriga frågor och funderingar.
Plats: O'Learys i Gamla stan
Tid: 3/2, kl. 18.00
Medtag medlemskort för 2014. Välkomna!
Med vänlig hälsning
Rickard Bohman
ordförande Exilsnokarna
---
Fotbollsexistentialism
Vad är det att vara supporter egentligen? Finns det ett givet sätt att vara? Är det till och med så att det finns ett givet mål för varje supporter – något som varje supporter vill uppnå, ett idealiskt tillstånd? Jag tror inte det. Varje supporter måste finna sitt eget synsätt. Jag är fotbollsexistentialist.
Försäsongen är som gjord för funderingar, förhoppningar och förbittring. Hur kommer det att gå när tabellerna ska fastställas i slutet? Vilket lag får lyfta bucklan mot skyn och vilka lag flyttas obevekligt ner? Det är frågor om målbilder och domslut. Sedan finns det förstås verkligt filosofiska frågor som alltid har diskuteras och fått svar. Jag tänker närmast på den skola som just kallas för existentialismen.
Existentialismens grundtanke är att existensen föregår essensen. Detta betyder på en mer rättfram svenska att varje människa är inkastad i världen och inget mer med det. Mål och syfte kommer sen. Sådant väljer varje människa själv. Vi är inga ting som är skapade för ett ändamål. Ingen supporter är en fotbollshalsduk, gjord för att viras runt halsen.
Snurrigt eller skruvat? Låt mig förklara! Tänk vetenskap, men ändå inte. För om vi närmar oss supporterskapet med ett vetenskapligt synsätt riskerar vi att se saker från fel håll, utifrån. En supporters specifika känslor kan bara förstås existentiellt. Viljan går före förnuftet liksom. Ta bara en sådan sak som att satsa pengar på sitt eget hjärtas lag. Fungerar det att tänka rationellt då? Eller styrs vi i hög grad av förhoppningar? Jag är övertygad om det senare.
Fotbollens inneboende värde kan inte bevisas på något sätt. Inte heller kan vi förklara själva supporterskapet utifrån etiska principer eller objektiva värden. Och nog är väl både en medgångssupporter och dennes absoluta motsats exempel på supportrar? Dessutom finns det ju ett pärlband av olika supportertyper däremellan. Det är alltså inte rätt och fel som jag pratar om här. Tro och förnuft är – helt enkelt – olika saker. Det är hela utgångspunkten för existentialismen.
I Danmark på 1800-talet levde en man vid namn Kierkegaard, som jag tänkte fokusera på här. Han tänkte sig att varje människa kunde välja mellan livsstilar. Och ju mer jag funderar på hans filosofi desto mer tycker jag att det passar in i fotbollens värld. Han tänker sig att de valbara livsstilarna är tre i huvudsak. Det första är det estetiska sättet, sedan det etiska och slutligen det religiösa. Om jag tillåts att tolka Kierkegaards filosofi en gnutta fritt ser supporterstilarna ut som följer.
En supporter som befinner sig i det estetiska stadiet är, som man kanske kan ana, en njutningsmänniska. Det gäller spelet på planen, men också souvenirer och kringprodukter. Vi talar alltså om en sorts materialist som lever i nuet. Självklart är det egna klubbmärket det allra vackraste som finns, ett klubbmärke som supportern gärna skyltar med. Estetikern saknar djupare engagemang och ser framför allt fotbollen som en verklighetsflykt.
Etikern, däremot, är en pliktmänniska, men plikten är inget som påtvingats denne hårt arbetande supporter. Etikern ser nämligen supporterskapet som sitt eget livsprojekt, vilket gör att denne supporter ibland kan bli en rebell i sin lidelse, särskilt om viljan inte överensstämmer med planerna. Men framför allt missar etikern sällan en match. Plikten framför allt. Och rätt ska vara rätt.
En supporter som har den religiösa stilen är klart svårast att förklara, mest för att denne är så fullständigt uppslukad. Supporterlivet är absurt, ”på 70 000 famnars djup”, som Kierkegaard skriver. Både förnuftet och samhället har supportern lämnat bakom sig. Laget är allt och för alltid. Oavsett.
Vilket stil har du valt? Något mellanting kanske? Lugn, Kierkegaard har två mellanstilar också. Dessa är den ironiska stilen och den humoristiska stilen. Ironikern är från början en estetiker som sett det meningslösa i denna stil, och nu istället hånar och är ironisk, detta eftersom ironikern inte heller tror på etikerns allvar. Humoristen, slutligen, hånar inte, utan gör sig lustig över sin egen maktlöshet.
”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”, sjöng bandet Torsson. För mig låter det som ett ganska klockrent exempel på ett humoristiskt uttalande. Och kanske är även undertecknad en humorist enligt Kierkegaard. Svårt att veta.
Just det, en sak till: valfriheten ger ångest.
Snart börjar det igen. Längtar!
Existentialismens grundtanke är att existensen föregår essensen. Detta betyder på en mer rättfram svenska att varje människa är inkastad i världen och inget mer med det. Mål och syfte kommer sen. Sådant väljer varje människa själv. Vi är inga ting som är skapade för ett ändamål. Ingen supporter är en fotbollshalsduk, gjord för att viras runt halsen.
Snurrigt eller skruvat? Låt mig förklara! Tänk vetenskap, men ändå inte. För om vi närmar oss supporterskapet med ett vetenskapligt synsätt riskerar vi att se saker från fel håll, utifrån. En supporters specifika känslor kan bara förstås existentiellt. Viljan går före förnuftet liksom. Ta bara en sådan sak som att satsa pengar på sitt eget hjärtas lag. Fungerar det att tänka rationellt då? Eller styrs vi i hög grad av förhoppningar? Jag är övertygad om det senare.
Fotbollens inneboende värde kan inte bevisas på något sätt. Inte heller kan vi förklara själva supporterskapet utifrån etiska principer eller objektiva värden. Och nog är väl både en medgångssupporter och dennes absoluta motsats exempel på supportrar? Dessutom finns det ju ett pärlband av olika supportertyper däremellan. Det är alltså inte rätt och fel som jag pratar om här. Tro och förnuft är – helt enkelt – olika saker. Det är hela utgångspunkten för existentialismen.
I Danmark på 1800-talet levde en man vid namn Kierkegaard, som jag tänkte fokusera på här. Han tänkte sig att varje människa kunde välja mellan livsstilar. Och ju mer jag funderar på hans filosofi desto mer tycker jag att det passar in i fotbollens värld. Han tänker sig att de valbara livsstilarna är tre i huvudsak. Det första är det estetiska sättet, sedan det etiska och slutligen det religiösa. Om jag tillåts att tolka Kierkegaards filosofi en gnutta fritt ser supporterstilarna ut som följer.
En supporter som befinner sig i det estetiska stadiet är, som man kanske kan ana, en njutningsmänniska. Det gäller spelet på planen, men också souvenirer och kringprodukter. Vi talar alltså om en sorts materialist som lever i nuet. Självklart är det egna klubbmärket det allra vackraste som finns, ett klubbmärke som supportern gärna skyltar med. Estetikern saknar djupare engagemang och ser framför allt fotbollen som en verklighetsflykt.
Etikern, däremot, är en pliktmänniska, men plikten är inget som påtvingats denne hårt arbetande supporter. Etikern ser nämligen supporterskapet som sitt eget livsprojekt, vilket gör att denne supporter ibland kan bli en rebell i sin lidelse, särskilt om viljan inte överensstämmer med planerna. Men framför allt missar etikern sällan en match. Plikten framför allt. Och rätt ska vara rätt.
En supporter som har den religiösa stilen är klart svårast att förklara, mest för att denne är så fullständigt uppslukad. Supporterlivet är absurt, ”på 70 000 famnars djup”, som Kierkegaard skriver. Både förnuftet och samhället har supportern lämnat bakom sig. Laget är allt och för alltid. Oavsett.
Vilket stil har du valt? Något mellanting kanske? Lugn, Kierkegaard har två mellanstilar också. Dessa är den ironiska stilen och den humoristiska stilen. Ironikern är från början en estetiker som sett det meningslösa i denna stil, och nu istället hånar och är ironisk, detta eftersom ironikern inte heller tror på etikerns allvar. Humoristen, slutligen, hånar inte, utan gör sig lustig över sin egen maktlöshet. ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid”, sjöng bandet Torsson. För mig låter det som ett ganska klockrent exempel på ett humoristiskt uttalande. Och kanske är även undertecknad en humorist enligt Kierkegaard. Svårt att veta.
Just det, en sak till: valfriheten ger ångest.
Snart börjar det igen. Längtar!
Samling DIF–IFK
Kontraktet är säkrat. Men bollen är inte i mål än. Innan vi går på uppehåll har vi ju Djurgården kvar att möta – här i Stockholm!
Naturligtvis anordnar vi en samling innan matchen. Från 11.30 på lördag samlas vi på vår pub för gemensam uppladdning. I god tid före avspark rör vi oss sedan gemensamt till Tele2 arena.
Personligen tycker jag att matcherna mot Djurgården tillhör de absoluta höjdpunkterna på säsongen. Det brukar vara bra matcher som tål att diskuteras länge vid kafferasten på jobbet. Länge!
Det är också sådana här matcher som gör det extra givande att hålla på Norrköping i "fiendeland". Det är aldrig någonsin betydelselösa matcher! Inte ens när det bara är en träningsmatch, som i början på den här säsongen.
Då, en ganska vacker marsdag, var motståndarlaget för ett ögonblick tillbaka på sin forna arena. Det var ett allsvenskt genrep som slutade med en synnerligen rättvis 1–0-seger. Hjälte var Telo, som skar in från sin kant och rundade Djurgårdens målis. Vackert värre!
Vacker var också segern på Tele2 förra året. Men det behöver jag väl knappast skriva. Jag skriver istället ner en förhoppning om ytterligare en seger. Jag hoppas på en god match där vi står som segrare när allsvenskan 2014 blåses av ... Det vore en fin avslutning.
Så, vi ses på O'Learys, som öppnar något tidigare än vanligt för vår skull. Det är vi som är Norrköping – i Stockholm! Heja Snoka!
Personligen tycker jag att matcherna mot Djurgården tillhör de absoluta höjdpunkterna på säsongen. Det brukar vara bra matcher som tål att diskuteras länge vid kafferasten på jobbet. Länge!
Det är också sådana här matcher som gör det extra givande att hålla på Norrköping i "fiendeland". Det är aldrig någonsin betydelselösa matcher! Inte ens när det bara är en träningsmatch, som i början på den här säsongen.
Då, en ganska vacker marsdag, var motståndarlaget för ett ögonblick tillbaka på sin forna arena. Det var ett allsvenskt genrep som slutade med en synnerligen rättvis 1–0-seger. Hjälte var Telo, som skar in från sin kant och rundade Djurgårdens målis. Vackert värre!
Vacker var också segern på Tele2 förra året. Men det behöver jag väl knappast skriva. Jag skriver istället ner en förhoppning om ytterligare en seger. Jag hoppas på en god match där vi står som segrare när allsvenskan 2014 blåses av ... Det vore en fin avslutning.
Så, vi ses på O'Learys, som öppnar något tidigare än vanligt för vår skull. Det är vi som är Norrköping – i Stockholm! Heja Snoka!
Norrköpingsresa i augusti!
För tredje året i rad ordnar vi en resa till Norrköping! Denna gång åker vi ner för att se matchen mot AIK, söndagen den 31 augusti. Häng på till Peking och heja Snoka!
Att vinna mot Stockholmslagen känns ju lite extra bra för en exilsnok. I färskt minne är fortfarande den vackra segern på Friends Arena. Denna gång möter vi AIK på en anrik plats!
Intresserad? Som medlem betalar du bara 200 kronor för hela paketet, tur-och-retur-resa och matchbiljett. Denna gång är alltså vårt erbjudande riktigt prisvärt! Om du inte är medlem är paketpriset 300 kronor.
Eftersom platserna i bussen är begränsade gäller först till kvarn. Sätt in beloppet på vårt bankgirokonto, 5379-1802. Skriv namn och ev. medlemsnummer i meddelandefältet. Skicka därefter ett mejl till stockholm(at)exilsnokarna.se för att få en bekräftelse på din inbetalning.
Precis som förra året åker vi från Cityterminalen. Avresan sker kl. 11.30. Väl framme i Norrköping kommer vi att mötas av någon IFK-profil. Tidigare år har det varit Viktor Rönneklev, Niclas Kindvall och Andreas Johansson.
Heja på Snoka i Norrköping i sommar!
Intresserad? Som medlem betalar du bara 200 kronor för hela paketet, tur-och-retur-resa och matchbiljett. Denna gång är alltså vårt erbjudande riktigt prisvärt! Om du inte är medlem är paketpriset 300 kronor.
Eftersom platserna i bussen är begränsade gäller först till kvarn. Sätt in beloppet på vårt bankgirokonto, 5379-1802. Skriv namn och ev. medlemsnummer i meddelandefältet. Skicka därefter ett mejl till stockholm(at)exilsnokarna.se för att få en bekräftelse på din inbetalning.
Precis som förra året åker vi från Cityterminalen. Avresan sker kl. 11.30. Väl framme i Norrköping kommer vi att mötas av någon IFK-profil. Tidigare år har det varit Viktor Rönneklev, Niclas Kindvall och Andreas Johansson.
Heja på Snoka i Norrköping i sommar!
Med ögon känsliga för oranget
Några apelsiner, ett kuvert från en myndighet, en revolution, en allians, ett land, en ny tunnelbanelinje? Alla färger för tankarna till något. Ändå känns färgen orange speciell. Varför?
Är det för att den är vacker eller ful? Är det för att det är en glad eller kanske en vemodig färg? Är det för något annat? Om dessa frågor kan vi säkerligen bli väldigt oense. Själv blev jag riktigt glad när den nya matchtröjan visades upp. Jag tyckte att den var vacker. Det var en tröja som jag ville ha. Och min blev den, tack vare min far som skickade upp den till mig.
Men varför är tröjan snygg? För mig handlar inte svaret bara om färgen, utan om färgkombinationen. Blått och orange passar ihop lika bra som gult och lila eller rött och grönt. De är komplementfärger. Det är två färger som förstärker varandra. Den blå stjärnan lyfts helt enkelt av tröjans färg. Låter inte det bra? Stjärnan ska lysa högst överallt!
Samtidigt ingjuter ju färgen någon form av respekt. Det är den bärande färgen på skyltar som varnar för farligt gods, exempelvis. Det är en explosiv färg! När träden om hösten gör sitt klädombyte är det också som om naturen varnar för något. Kanske är orange de gnälliga poeternas färg. Det är åtminstone en färg med många nyanser. Frank Sinatra lär till och med ha sagt att det är den gladaste färgen. Håller någon med? Om man får tro en artikel på Wikipedia är orange den färgton som utlöser flest kontroverser. Orange är en eldfängd färg!
En kontrovers som jag har svårt att kringgå hör till språket. För många sticker det här inläggets rubrik i ögonen. ”Oranget?!” Ordet är oböjligt, kan man hävda, med viss rätt. Orange kan vara en obeveklig färg. Men om man känner starkt för färgen kan man förstås använda en synonym istället för det svårhanterliga lånordet som har skapats av franskans ord för guld. Bara en sån sak.
Kärt barn har många namn, sägs det ju. Och för att hålla fast vid den rödgula eller gulröda tråden måste man ju säga att det även gäller den brandgula färgen. Men möjligen är det alldeles förfelat att lägga Östgötagatan till den brokiga kategorin, även om gatan ibland får ett bokstavstroget uttal av infödda stockholmare. Nåväl, dit far mina tankar i alla fall, för där finns nämligen den här stans mest orangefärgade vägg.
Och denna vägg är minsann omtalad. På Svenska Dagbladets sajt kunde man för något år sedan lägga sin röst på den. Omröstningen gällde inget mindre än Stockholms minst vackra hus. Flest röster fick dock Arkitekturskolan. En ganska vacker ironi, kan man tycka. ”Det orange plåthuset” fick nöja sig med en fjärdeplats och ett mycket drastiskt omdöme från en läsare: ”Fruktansvärt och hiskeligt är vad det är. Det borde jämnas med marken snarast möjligt.”
Själv håller jag inte med. Det som snarast möjligt bör ordnas är planerna för årets bortamatch. Det blir bussar, tåg och bilar. Tusentals röststarka fans ska lyfta den blå stjärnan till oanade höjder på söndag!
Det kommer bli ett egendomligt ljus på vår läktare. Jag tror att det blir outsägligt vackert.
Heja Snoka!
Är det för att den är vacker eller ful? Är det för att det är en glad eller kanske en vemodig färg? Är det för något annat? Om dessa frågor kan vi säkerligen bli väldigt oense. Själv blev jag riktigt glad när den nya matchtröjan visades upp. Jag tyckte att den var vacker. Det var en tröja som jag ville ha. Och min blev den, tack vare min far som skickade upp den till mig. Men varför är tröjan snygg? För mig handlar inte svaret bara om färgen, utan om färgkombinationen. Blått och orange passar ihop lika bra som gult och lila eller rött och grönt. De är komplementfärger. Det är två färger som förstärker varandra. Den blå stjärnan lyfts helt enkelt av tröjans färg. Låter inte det bra? Stjärnan ska lysa högst överallt!
Samtidigt ingjuter ju färgen någon form av respekt. Det är den bärande färgen på skyltar som varnar för farligt gods, exempelvis. Det är en explosiv färg! När träden om hösten gör sitt klädombyte är det också som om naturen varnar för något. Kanske är orange de gnälliga poeternas färg. Det är åtminstone en färg med många nyanser. Frank Sinatra lär till och med ha sagt att det är den gladaste färgen. Håller någon med? Om man får tro en artikel på Wikipedia är orange den färgton som utlöser flest kontroverser. Orange är en eldfängd färg!
En kontrovers som jag har svårt att kringgå hör till språket. För många sticker det här inläggets rubrik i ögonen. ”Oranget?!” Ordet är oböjligt, kan man hävda, med viss rätt. Orange kan vara en obeveklig färg. Men om man känner starkt för färgen kan man förstås använda en synonym istället för det svårhanterliga lånordet som har skapats av franskans ord för guld. Bara en sån sak.
Kärt barn har många namn, sägs det ju. Och för att hålla fast vid den rödgula eller gulröda tråden måste man ju säga att det även gäller den brandgula färgen. Men möjligen är det alldeles förfelat att lägga Östgötagatan till den brokiga kategorin, även om gatan ibland får ett bokstavstroget uttal av infödda stockholmare. Nåväl, dit far mina tankar i alla fall, för där finns nämligen den här stans mest orangefärgade vägg.
Och denna vägg är minsann omtalad. På Svenska Dagbladets sajt kunde man för något år sedan lägga sin röst på den. Omröstningen gällde inget mindre än Stockholms minst vackra hus. Flest röster fick dock Arkitekturskolan. En ganska vacker ironi, kan man tycka. ”Det orange plåthuset” fick nöja sig med en fjärdeplats och ett mycket drastiskt omdöme från en läsare: ”Fruktansvärt och hiskeligt är vad det är. Det borde jämnas med marken snarast möjligt.”
Själv håller jag inte med. Det som snarast möjligt bör ordnas är planerna för årets bortamatch. Det blir bussar, tåg och bilar. Tusentals röststarka fans ska lyfta den blå stjärnan till oanade höjder på söndag!
Det kommer bli ett egendomligt ljus på vår läktare. Jag tror att det blir outsägligt vackert.
Heja Snoka!
Följ med på en orange tågresa!
Söndagen den 6 juli är en orange dag i kalendern! Ingen har väl missat att det är då som årets stora bortamatch går av stapeln? Följ med oss på en orange tågresa till Örebro!
På arenan i Örebro är en hel läktare reserverad för oss som håller på IFK Norrköping. Målet är att vi blir 3000 fans. Peking Fanz kallar detta evenemang för "orangea väggen" och meningen är att alla ska klä sig i bortatröjans färg för ett massivt intryck.
Vi väljer att åka tåg. Och vi hoppas förstås att så många som möjligt hänger på! Matchbiljetterna, som med fördel bokas genom oss, kostar 130 kronor för ståplats och 200 kronor för sittplats.
Gör så här:
Det här vill du inte missa! Tagga #orangeaväggen! Heja Snoka!
Vi väljer att åka tåg. Och vi hoppas förstås att så många som möjligt hänger på! Matchbiljetterna, som med fördel bokas genom oss, kostar 130 kronor för ståplats och 200 kronor för sittplats.
Gör så här:
- Boka plats på tåg 167 som går kl. 09.24 från Stockholms central på matchdagen. För hemresan rekommenderar vi tåg 194 som går från Örebro C kl. 18.45.
- Boka matchbiljetter genom att sätta in aktuell summa på vårt bankgirokonto, 5379-1802. Skriv namn i meddelandefältet. Gör detta senast torsdagen den 26 juni.
- Mejla oss på stockholm(at)exilsnokarna.se för en bekräftelse. Skriv namn och hur många matchbiljetter som du betalat för.
- Kom till den orangefärgade samlingen på centralen kl. 08.45–09.00. Där får du dina matchbiljetter innan vi sätter oss på tåget.
Det här vill du inte missa! Tagga #orangeaväggen! Heja Snoka!
Samling i Vällingby!
Med den fina segern mot AIK i färskt minne är det nu dags för en ny match i stan. Kom till Vällingby och heja Snoka!
Precis som förra året samlas vi på den lokala sportbaren. Vi tänker oss en timmes uppladdning innan vi gemensamt promenerar till den lokala arenan. Tidsplanen på lördag:
Kl. 14.15: Samling, O’Learys Vällingby
Kl. 15.15: Promenad till Grimsta IP
Kl. 16.00: MATCH!
Det är vi som är Norrköping – i Stockholm!
Heja Snoka!
Kl. 14.15: Samling, O’Learys Vällingby
Kl. 15.15: Promenad till Grimsta IP
Kl. 16.00: MATCH!
Det är vi som är Norrköping – i Stockholm!
Heja Snoka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)