Djurgården var en munsbit på Tele2 Arena. Imorgon är det match i Stockholmsområdet igen!
Med tre matcher kvar att spela finns det fortfarande goda
chanser att avancera i tabellen. Strax ovanför oss ligger exempelvis Djurgården,
som vi väl mer än gärna vill ha bakom oss.
Uppladdning sker på vår pub, O’Learys i Gamla stan. Kom och
ta en öl innan det blir dags att röra sig mot Friends Arena! Från 17.00 och en
knapp timme framåt samlas vi som vill ladda upp med likasinnade.
Heja Snoka!
Årets resa till Norrköping!
För andra året i rad anordnar vi en bussresa! I år åker vi ner till Norrköping för att se klassikermötet mellan IFK och MFF, söndagen den 22 september.
Och vi hoppas förstås att denna resa blir lika minnesvärd som förra årets resa! Precis som då kommer vi att hälsas välkomna på Parken av IFK och av någon gästande IFK-bekanting. (Förra året var det Viktor Rönneklev och Niclas Kindvall!) Dessutom ryktas det om en obligatorisk korv innan själva matchen sparkar igång.
Intresserad? Medlemspriset för resan är 250 kronor, inklusive matchbiljett och ett gott sällskap. (Om du inte är medlem kan du lösa medlemskap på samma gång. Priset blir då 400 kronor.)
Gör så här: Sätt in beloppet på bankgirokonto 5379-1802. Skriv namn och medlemsnummer i meddelandefältet. Skicka därefter ett mejl till stockholm(at)exilsnokarna.se för att få en bekräftelse på din inbetalning. Avresan sker 14.00 från en gate på Cityterminalen.
Betala senast 20/9, men gärna så snabbt som möjligt, då bussen har ett begränsat antal platser. Först till kvarn gäller. Det här vill du inte missa!
Heja Snoka!
PS. Kolla gärna in bilderna från förra årets resa på vår Facebook-sida.
 |
| Förra årets bussresa |
Intresserad? Medlemspriset för resan är 250 kronor, inklusive matchbiljett och ett gott sällskap. (Om du inte är medlem kan du lösa medlemskap på samma gång. Priset blir då 400 kronor.)
Gör så här: Sätt in beloppet på bankgirokonto 5379-1802. Skriv namn och medlemsnummer i meddelandefältet. Skicka därefter ett mejl till stockholm(at)exilsnokarna.se för att få en bekräftelse på din inbetalning. Avresan sker 14.00 från en gate på Cityterminalen.
Betala senast 20/9, men gärna så snabbt som möjligt, då bussen har ett begränsat antal platser. Först till kvarn gäller. Det här vill du inte missa!
Heja Snoka!
PS. Kolla gärna in bilderna från förra årets resa på vår Facebook-sida.
Från Östermalm till Söderort
 |
Jag slår upp historieboken. Djurgården har inte alltid spelat på Östermalm, men nästan. Undantaget är Tranebergs IP, som låg i Västerort. Enligt Wikipedia var den sista matchen på "Tranan" en match mot Skärblacka IF. Året var 1935 och Djurgården hade lirat där i ett kvarts sekel. Min bok säger dock att många matcher spelades på Stadion som stod klar till OS-året 1912. Åren 1912 till 1936 var det för övrigt AIK som spelade på Stadion, något som förstås inte nämns i reklamen.
Innan Stadion kom till fanns det en fotbollsplan på samma plats. Platsen hette Idrottsparken, och det var den första moderna idrottsanläggningen i Stockholm. Där spelade både Djurgården och AIK matcher i början på 1900-talet. Och om vi även räknar Svea Lifgardets idrottsplats, där de nyss nämnda lagen spelade mot varandra för första gången, kan vi konstatera att laget definitivt har sin historiska hemvist på Östermalm.
På Ringvägen på Söder, där det är lika intensivt grönvitt som det är blårandigt på Valhallavägen på Östermalm, har reklamvimplarna blivit nedslitna av några meningsmotståndare. Dessa vimplar är, talande nog, de som är närmast nybygget. I övriga delar av stan verkar de orörda. Det går inte att undgå att något mycket speciellt händer på söndag.
Att hela stan är full av dessa vimplar med IFK-märket är förstås vackert, precis som det är vackert att vi får stå för motståndet denna historiska match. I framtidens historiebok vill jag läsa om en IFK-seger på Tele2 Arena. Heja Snoka!
Samling: DIF–IFK Norrköping
Hela stan flaggar för IFK. En stormatch närmar sig!
Naturligtvis är den här matchen något alldeles extra. Vad vore vackrare än en historisk premiärseger på Djurgårdens nybyggda arena?
Tanken är att vi samlas för uppladdning på vår lokala hemmaplan i Gamla stan, där medlemmar – som vanligt – kan ta något att äta eller dricka till rabatterat pris. Därefter gör vi en tunnelbaneresa från vår neutrala ö till stans södra delar.
Väl framme på Tele2 Arena ansluter vi till Peking Fanz på bortaläktaren, där vi står samlade under vår kungligt snokprydda fana. Tillsammans med ett digert antal busslaster med supportrar från Norrköping hoppas vi att göra ett snyggt och storslaget intryck.
Vi samlas alltså på O'Learys i Gamla stan. Från klockan 15.00 och en dryg timme framåt snackar vi om matchen och förbereder stordåd.
Biljetter till nyss nämnda läktare bör köpas i förväg på Ticnet. Det går också bra att köpa biljetter på IFK Norrköpings kansli, om man nu skulle ha vägarna förbi Norrköping i dessa semestertider.
Det är vi som är Norrköping – i Stockholm!
Naturligtvis är den här matchen något alldeles extra. Vad vore vackrare än en historisk premiärseger på Djurgårdens nybyggda arena?Tanken är att vi samlas för uppladdning på vår lokala hemmaplan i Gamla stan, där medlemmar – som vanligt – kan ta något att äta eller dricka till rabatterat pris. Därefter gör vi en tunnelbaneresa från vår neutrala ö till stans södra delar.
Väl framme på Tele2 Arena ansluter vi till Peking Fanz på bortaläktaren, där vi står samlade under vår kungligt snokprydda fana. Tillsammans med ett digert antal busslaster med supportrar från Norrköping hoppas vi att göra ett snyggt och storslaget intryck.
Vi samlas alltså på O'Learys i Gamla stan. Från klockan 15.00 och en dryg timme framåt snackar vi om matchen och förbereder stordåd.
Biljetter till nyss nämnda läktare bör köpas i förväg på Ticnet. Det går också bra att köpa biljetter på IFK Norrköpings kansli, om man nu skulle ha vägarna förbi Norrköping i dessa semestertider.
Det är vi som är Norrköping – i Stockholm!
Kajs bästa IFK-minne
Seriefinal i Allsvenskan säsongen 1955/56. I den sista omgången möter IFK Norrköping Malmö FF, den tidens ärkefiende. Det var IFK och MFF som var ledande i svensk fotboll. IFK var tvungna att vinna matchen på Parken för att ta hem seriesegern. Vid oavgjort skulle MFF triumfera.
Vi hade släktbesök från Amerika, så jag gick till Idrottsparken ganska sent. När jag kom var insläppet stängt. Det var fullt. Detta trots att man placerat ut en mängd bänkar på löparbanorna. Detta var på den tiden då supportrarna inte hade en tanke på att springa in på planen för att jubla eller bråka. En tid då motståndarlagets mål och fina prestationer applåderades. Man jublade inte, men man applåderade.
Det blev att stanna utanför och vänta. Det var så mycket folk att i början av matchen, eller möjligtvis strax innan avspark, så rasade läktaren vid ”Klockan”. Den kallades så, ”Klockan”, träläktaren åt norr där matchklockan fanns.
Ingen skadades allvarligt. Det var över 32 000 åskådare, ett rekord som väl aldrig kommer att slås. På något sätt stadgades läktaren upp så att alla kunde se förutom vi, vi som stod utanför – jag var inte direkt ensam.
Det var olidligt spännande även om jag inte såg något. I pausen kom farsan. Han hade känt sig tvungen att stanna med Amerikasläkten tills andra halvlek skulle börja. Farsan hade biljett till A-läktaren, det hade han alltid. A-läktaren var en mindre läktare i mitten av den västra sidan av planen högt upp. A-läktaren hade tak. Den omgavs av B-läktaren på båda sidor och nedanför. B-läktaren hade inte tak. Hela den sidan revs då den s.k. VM-läktaren byggdes till VM 1958.
Från 1949 och framåt tog farsan med mig på matcherna. Jag satt i hans knä. Några år senare, då jag blivit ”stor”, satt jag i trappan mellan bänkarna. Det var alltid samma vakt och det var självklart att jag fick gå in gratis.
Nu var ju detta några år tidigare. Jag hade blivit ännu större och gick på matcherna med mina kompisar, och som tur var så var det fortfarande samma vakt som självklart släppte in mig. Jag tog plats i trappan mellan bänkarna. Jag fick se andra halvlek!
Det stod 1-1. IFK fick en hörna. Torbjörn Jonsson, landslagsspelaren sedermera Spanien- och Italienproffset och guldbollsvinnaren, missade sin nick. Men just bakom lyckades Putte Källgren hårt trängd nicka in bollen med BAKHUVUDET. 2-1! Resultatet stod sig matchen ut och IFK blev svenska mästare.
Henry ”Putte” Källgren blev min hjälte. Han är ju fortfarande den IFK:are som gjort flest allsvenska mål. Putte var med i VM-truppen 1958, spelade en match, alltså silvermedaljör. Det var ju fler IFK:are med. Sven Axbom som tyvärr gjorde sitt livs sämsta match i VM-finalen. Åke ”Bajdoff” Johansson och Olle Håkansson, högerhalven (defensiv mittfältare kallas det nu) med det fantastiska vollyskottet.
På den tiden spelades de ”vanliga” landskamperna utan de få svenska proffs som fanns, men till VM togs de hem, så varken Bajdoff eller Olle fick speltid. De f.d. IFK-spelarna, numera proffsen, Bengt ”Julle” Gustavsson och Nisse Liedholm fick desto mer speltid.
Av: Kaj Granander
Vi hade släktbesök från Amerika, så jag gick till Idrottsparken ganska sent. När jag kom var insläppet stängt. Det var fullt. Detta trots att man placerat ut en mängd bänkar på löparbanorna. Detta var på den tiden då supportrarna inte hade en tanke på att springa in på planen för att jubla eller bråka. En tid då motståndarlagets mål och fina prestationer applåderades. Man jublade inte, men man applåderade.
Det blev att stanna utanför och vänta. Det var så mycket folk att i början av matchen, eller möjligtvis strax innan avspark, så rasade läktaren vid ”Klockan”. Den kallades så, ”Klockan”, träläktaren åt norr där matchklockan fanns.
Ingen skadades allvarligt. Det var över 32 000 åskådare, ett rekord som väl aldrig kommer att slås. På något sätt stadgades läktaren upp så att alla kunde se förutom vi, vi som stod utanför – jag var inte direkt ensam.
Det var olidligt spännande även om jag inte såg något. I pausen kom farsan. Han hade känt sig tvungen att stanna med Amerikasläkten tills andra halvlek skulle börja. Farsan hade biljett till A-läktaren, det hade han alltid. A-läktaren var en mindre läktare i mitten av den västra sidan av planen högt upp. A-läktaren hade tak. Den omgavs av B-läktaren på båda sidor och nedanför. B-läktaren hade inte tak. Hela den sidan revs då den s.k. VM-läktaren byggdes till VM 1958.
Nu var ju detta några år tidigare. Jag hade blivit ännu större och gick på matcherna med mina kompisar, och som tur var så var det fortfarande samma vakt som självklart släppte in mig. Jag tog plats i trappan mellan bänkarna. Jag fick se andra halvlek!
Det stod 1-1. IFK fick en hörna. Torbjörn Jonsson, landslagsspelaren sedermera Spanien- och Italienproffset och guldbollsvinnaren, missade sin nick. Men just bakom lyckades Putte Källgren hårt trängd nicka in bollen med BAKHUVUDET. 2-1! Resultatet stod sig matchen ut och IFK blev svenska mästare.
Henry ”Putte” Källgren blev min hjälte. Han är ju fortfarande den IFK:are som gjort flest allsvenska mål. Putte var med i VM-truppen 1958, spelade en match, alltså silvermedaljör. Det var ju fler IFK:are med. Sven Axbom som tyvärr gjorde sitt livs sämsta match i VM-finalen. Åke ”Bajdoff” Johansson och Olle Håkansson, högerhalven (defensiv mittfältare kallas det nu) med det fantastiska vollyskottet.
På den tiden spelades de ”vanliga” landskamperna utan de få svenska proffs som fanns, men till VM togs de hem, så varken Bajdoff eller Olle fick speltid. De f.d. IFK-spelarna, numera proffsen, Bengt ”Julle” Gustavsson och Nisse Liedholm fick desto mer speltid.
Av: Kaj Granander
Exilsnokarna minns
Är ett lag aldrig bättre än sin senaste match? Eller var det bättre förr? Om det råder det delade meningar. Men hursomhelst etsar sig vissa minnen fast. Under den här rubriken hoppas vi få se många rapporter från minnenas arkiv.
Själv minns jag mer än gärna Telos succé på Stadion år 2011. Med två mål var han bäst på plan. Telo var Telo 2 och vår klack önskade hemmalaget en glad påsk ... Men det här ska inte handla om mina minnen av IFK. Min minnesförmåga står sig ganska så slätt.
Det finns nämligen många som minns både längre och mer. En av dem är exilsnoken Kaj Granander.
Och Kaj har en uppmaning till alla oss stockholmare med ett vitblått hjärta. Han vill, helt enkelt, uppmana alla oss att delta här på hemsidan med minnen. Känn dig utmanad!
Förslagen från Kaj är två: det bästa IFK-minnet eller ”drömlaget”. Det senare förslaget kommer från vår klubbmästare Göran som har tänkt till. Förutsättningarna är följande: Laget ska vara spelare som ”drömlagslagledaren” sett i aktion. Spelarnas medverkan ska motiveras med kommentarer. Det är själva upplägget. Vi hoppas att Göran föregår med gott exempel snart. Jag är säker på att han har ett kanongäng.
När det gäller bästa IFK-minnet är Kaj först ut. Hans minne finns snart att läsa här på sidan. Kaj ska också bjuda på ett annat, mer nördigt, inlägg framöver. Den som har ett minne, ett drömlag eller någon annan idé får väldigt gärna mejla mig på rickard(at)exilsnokarna.se.
Så tänk på minnena som gärna dyker upp när IFK diskuteras. Tänk på förr. Tänk på nyss. Tänk på en mix av förr och nyss. För oavsett tidpunkt är det alltid IFK vi minns.
Heja Snoka!
Det finns nämligen många som minns både längre och mer. En av dem är exilsnoken Kaj Granander.
Och Kaj har en uppmaning till alla oss stockholmare med ett vitblått hjärta. Han vill, helt enkelt, uppmana alla oss att delta här på hemsidan med minnen. Känn dig utmanad!
Förslagen från Kaj är två: det bästa IFK-minnet eller ”drömlaget”. Det senare förslaget kommer från vår klubbmästare Göran som har tänkt till. Förutsättningarna är följande: Laget ska vara spelare som ”drömlagslagledaren” sett i aktion. Spelarnas medverkan ska motiveras med kommentarer. Det är själva upplägget. Vi hoppas att Göran föregår med gott exempel snart. Jag är säker på att han har ett kanongäng.
När det gäller bästa IFK-minnet är Kaj först ut. Hans minne finns snart att läsa här på sidan. Kaj ska också bjuda på ett annat, mer nördigt, inlägg framöver. Den som har ett minne, ett drömlag eller någon annan idé får väldigt gärna mejla mig på rickard(at)exilsnokarna.se.
Så tänk på minnena som gärna dyker upp när IFK diskuteras. Tänk på förr. Tänk på nyss. Tänk på en mix av förr och nyss. För oavsett tidpunkt är det alltid IFK vi minns.
Heja Snoka!
Inför Syrianska
"Möt våren i Södertälje", sjöng en vissångare på 1940-talet. En annan anledning att åka till Södertälje är att stödja vårt lag i matchen mot Syrianska FC, förstås.
Innan måndagens match kommer vi inte att ordna någon gemensam samling eller resa. Vi exilsnokar som planerar att se matchen på plats träffas helt enkelt på bortaläktaren på Södertälje fotbollsarena.
Det finns också, som alltid, möjlighet att se matchen på O'Learys i Gamla Stan, om man saknar möjlighet att ta sig till Södertälje. Vi ses!
Heja Snoka!
 |
| Förra årets seger i Södertälje |
Det finns också, som alltid, möjlighet att se matchen på O'Learys i Gamla Stan, om man saknar möjlighet att ta sig till Södertälje. Vi ses!
Heja Snoka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)