Veckans betraktelse av Anders Pettersson

Det blåser på Parken. Motvind!
Igår var det inte nådigt att vara Exilsnok. Inte bara det att vi blev infiltrerade av Blåvita fans i ”vår” källare på O’Leary’s som ohämmat jublade när det inte alls ska jublas. Det var länge sedan jag blev så besviken, ledsen, arg, sur och alla andra adjektiv i samma stil ni kan komma på. Jag sa till Rebecca när jag gick, att nu tar jag timeout, så vi kanske ses till hösten! På Gamla Stans T-banestation satt vi två deppiga Exilsnokar, den ena fördjupad i ett sudoku och jag en bra bit därifrån för att jag kände att det pyste ur öronen på mig. Konstigt vad en fotbollsmatch kan ställa till med!

Jag vet inte hur ni andra hanterar denna situation? Men jag vet att det är strålande sol i Gnagarland där jag bor, de verkar ha haft strålande sol i Göteborg också, men i Norrköping regnar det nog.

Rättvisa eller inte? Bra lag brukar vinna sådana här matcher. Vi gjorde det förra året och har gjort det åtskilliga gånger de senaste fem åren. Vi har gjort det så länge att jag ville att vi skulle gjort det igår också. Men min vilja växer i skogen berättade min saliga moder. Hon hade ofta rätt!

Jag undrar nu också, vart tog laget vägen? Laget Göteborg är i år som sagt en kopia av oss själva 2015 och är nu på vinnarstigen. Vi hade då en klubbkänsla med åtta spelare från de egna leden. De har ju alla spelat med eller haft som mål att spela med IFK sedan knatteåren, typ 15 år. Nu ska här skapas klubbkänsla med ett stort antal mer eller mindre nytillkomna spelare på ett antal månader.  Jag inser att Jens har problem. Jag hoppas han känner till den Gordiska knuten och att han kan lösa den på samma sätt som Alexander den Store, annars tror jag varken Snoka eller han är kvar i Allsvenskan nästa år. Det enda som hjälper nu är POÄNG.

Företagsekonomiskt blir det nog en snabb konkurs, om företaget inte kan leverera en fungerande produkt när konkurrenterna säljer sina produkter som smör i solsken. Hur ska marknadsavdelningen kunna sälja produkten IFK nu? Många supportrar förutom de trogna på Curva Nordahl, är som jag medgångssupportrar och väldigt känsliga för allt som är undermåligt.

Jag har pratat om Bottenträsket, nu är vi på väg att trilla i! Superettanlagen flockas och vill slita oss i bitar! För att slippa ätas upp av den alltid lika hungriga Superettan behövs det nog 30 poäng. Vi har 22 matcher och 22 poäng kvar dit, det kanske går? Snittet är ju 1 poäng per match så här långt!

Troligtvis dyker jag upp pliktskyldigas på torsdag? Vilka är alternativen? Melodifestivalen och Hockey-VM? Men att få stryk av kexen är ju bara en alltför stor nesa, det vill jag bara inte tänka på.

Anders positiva
  1. Jag är glad jag inte heter Jens.
  2. Örebromatchen är väl att betrakta som ett derby, så jag hoppas att ett stort antal bussar kör upp med den tolfte spelaren, så spelarna åtminstone känner att dom inte är ensamma när det blåser…….till spel.
Anders Pettersson